Jag tog ett snack med Hallpressens sportchef Fredrik Standár som berättade om Hallpressens arbete med sport. Fredrik bjöd in sig själv för en intervju till Moreau.Nu med anledning av det jag har skrivit och tyckt till om Hallpressen och J-södra.

 

Det blev naturligtvis ett samtal om Hallpressens vd:s dubbla stolar, som både vd för mediehuset Hallpressen och styrelseordförande i J-södra, en klubb som Hallpressen ska bevaka och granska.
Men vi pratade också om annat också, om Hallpressens sportbevakning i stort, damidrott, HV71 dam, om digitalt, appar och framtid.

Jag funderade på innan jag kom till JP-huset om jag skulle spela in vårt samtal i syfte att lägga ut det som ett poddavsnitt. Och det blev så.
Hela vårt samtal är med utom en liten del på en eller två minuter som togs bort för att få bättre flyt. Sedan har jag putsat till på ett par ställen. Fredrik Standárs samtliga svar är inte klippta utan är med i sin helhet.
Det blev ett trevligt samtal.

Men det sagt så vill jag ändå kommentera poddavsnittet.

Jag vidhåller att det är besvärande för Hallpressen att ha sin vd och numera även sin COO i J-södras styrelse. Det finns en uppenbar intressekonflikt. Jag köper inte alls det där snacket om att Mats Tidstrand ”inte är ansvarig utgivare och inte har med det redaktionella arbetet att göra.”.
Man upprepar detta hela tiden vilket gör det svårt att ha en diskussion när det gäller just  intressekonflikten. Mantrat tystnar liksom aldrig.

Man säger också att ”man ska inte begära att läsarna ska kunna allt vad gäller utgivarskap” och det stämmer till viss del men det är ett dåligt argument. Det är att förminska läsarna och tar dem för okunniga.
Dessutom, vad säger man om alla journalister och andra inom media som vet vad utgivarskap är, som också är kritiska till att två toppar i Hallpressen sitter i J-södras styrelse?
Vad är argumentet där? Många läsare kanske inte har kunskap om utgivarskap men det har journalister. Och journalister vet också hur det fungerar på en redaktion.

Vad man inte förstår på Hallpressen är att det här handlar inte bara om utgivarskap.

Jag lånar lite ord från en vän som formulerade det väl:

I hårda, formella aspekter, det vill säga sådant som att det inte har någon formell påverkan på det redaktionella innehållet är ju bara en aspekt att ta hänsyn till. Att inte se alla andra mjuka, möjligtvis svårdefinierade, som skadat varumärke, förtroende, medarbetarnas beteende och känsla, är inget annat än ett rejält underbetyg. Eller kanske är det så att Mats (Tidstrand) ser dem trots allt då han säger att han är medveten om dem samt respekterar de personer som har den ståndpunkten. Men att i så fall inte värdera dessa mjukare aspekter högre än så här? Mycket tråkigt. Känns väldigt mycket som att makten i sig är så lockande så det blir det enda de ser.

Jag tror inte en millisekund på den som säger att Tidstrand inte har någon påverkan alls och på att Hallpressen inte kommer att inte ta hänsyn till Tidstrand om det verkligen skulle braka loss. Man kommer att ta hänsyn. Mats Tidstrand kommer aldrig att läsa om ett avslöjande om sig själv i tidningen på morgonen.

Det finns ingen på Hallpressen som kommer att våga röra Tidstrand. Ingen journalist kommer att göra en granskning på honom. Och det är just på grund av att han sitter på dubbla stolar. Hallpressen granskar inte sin egen vd även om det skulle handla om J-södra. 
Är det verkligen någon förutom Hallpressen själva som tror att man kommer att kunna publicera avslöjanden om Tidstrand? Det kommer att fastna på vägen innan publicering. Man kommer istället fundera på hur man ska krishantera.

Jag tror att det här skadar Hallpressens varumärke. Jag tror att många tappar förtroende för Hallpressen och för media i allmänhet.

I dag sker en kamp mellan traditionell media och alternativ media. Vi ser hur allt fler sätter sin tillit till alternativ media. Jag hör själv fler och fler röster som säger att traditionell media mörkar, att de inte går att lita på och så vänder man sig till alternativ media som säger ”sanningen”.
Det som traditionell media har är ett förtroendekapital som man byggt upp under många år och på Hallpressen är man villig att gambla om det. Det är vågat. För vad? För att ens vd ska stilla sin hunger efter status och prestige?

Det var inte länge sedan som Hallpressens ansvarige utgivare Marie Johansson Flyckt skrev krönikan ”Du kommer inte att tro på det jag säger” som handlar just om hur traditionell media får kämpa mot att allt fler misstror det som media skriver.

Flyckt skriver till exempel: 
”Ju mer vi basunerar ut vår avsaknad av en dold agenda och vår ambition att faktiskt ge vår publik den oberoende journalistik den förtjänar, desto mer finns det att misstro.”

Hon pratar om självkritik, om att vara tydlig, att vara källkritiska, redovisa fakta, granska kritiskt och hålla hög relevans. Det vill säga ge oss sanna, riktiga nyheter.

På Hallpressen försvarar man sin vd med att man internt inte tycker att det är ett problem. Man är dock väldigt medveten att det finns en stark extern kritik men den blundar man för
Det säger en hel del om hur Hallpressen ser på sig själva och andra.