Ingen lek utan på blodigt allvar

    I dagens Dagens Nyheter kan man läsa man hur fotbollsföreningen Hammarby väljer ut barn i tidig ålder för elitsatsning. Det har gjort att föräldrar valt att gå till andra klubbar med sina barn men Hammarby försvarar elitsatsningen. Tyvärr är inte Hammarby ensamma om elitsatsning. Det blir allt vanligare.

    Den tidiga specialiseringen som sker inom många idrotter får också konsekvenser, något som tas upp i den här debattartikel i DN Sport om barn, elitidrott och idrottsskador.
    Unga riskerar utbrändhet. Elitidrott är i dag ett heltidsyrke för allt fler. Satsningen mot toppen börjar tidigt. Men nu börjar elitsatsningarna skörda sina offer”.

    Det här är inte något som bara sker i de stora klubbarna i storstäderna utan i många klubbar på olika nivåer.
    Även här i Jönköping kan man se denna tedens mot elitsatsning. Specialiseringen kryper ned i åldrarna och barn tvingas tidigt att välja idrott. Även om det inte sker öppet i alla föreningarna så sätts det ändå stor press av tränare, ibland medvetet och ibland omedvetet, på killar och tjejer att välja idrott.
    Till tränares och föreningars försvar ska man väl säga att det inte är ovanligt att det är föräldrar som sätter press på klubbar och på tränare om tidig elitsatsning.
    Jag har varit verksam och aktiv i flera föreningar och sett på nära håll att när man väljer ut vilka som ”får chansen mot eliten” så är det alltför vanligt att det handlar om att man har en förälder som är tränare eller aktiv i föreningen, kanske sitter på en viktig post i föreningen, är en betydelsefull person i samhället, kanske sponsor i föreningen eller bara en föräldrar med stark röst. Jag har ingen statistik över detta men i de föreningar jag varit verksam i är det så snacket ofta har gått bland föräldrar. Jag har även hört om detta av andra som varit aktiva i andra föreningar.

    Jag skrev för ett tag sedan en artikel i Jönköping Nu om en hockeypappa som berättade att man i den föreningen började tidigt med toppning och att man bänkade barn redan när de var runt åtta år.  När pappan påpekade detta för föreningen att det var fel blev de istället utfrusna. Det är tyvärr svårt för de som reagerar på att någonting är fel att göra något år saken. När jag själv gick till en Jönköpingsförenings styrelse och påpekade att flera föräldrar i ett lag upplevde att tränaren kränkte barn och föräldrar svarade man med att säga att laget hade blivit så bra, för laget gick långt i turneringar. Man gjorde ingenting åt detta. Då ska det sägas att personer på ansvarsposter i föreningen arbetade då och arbetar i dag inom Smålandsidrotten och tränaren hade tidigare varit föremål för diskussion i tidigare styrelser och även hos Smålandsidrotten. Det är alarmerande och det har verkligen gått alldeles för långt när till och med styrelser och idrottsförbund blundar för detta. Detta är idrottens baksida som det sällan pratas om.
    Tyvärr har vi gått mot en utveckling där idrotten inte längre är på lek utan på blodigt allvar, och detta redan när barnen är små.