Välj en sida
This content has been archived. It may no longer be relevant

De senaste dagarna har det varit en minst sagt vild diskussion om huruvida barn inom ungdomsidrotten ska ha seriespel eller inte. Det med anledning av att Svenska fotbollförbundet beslutat att slopa cup- och seriesegrare för spelare upp till 12 år.

Hockeyförbundet hakar på och har lagt fram liknande förslag, barn under 12 år ska inte spela seriespel utan i stället mindre poolspel utan tabeller. Dessutom ingen individuell statistik eller utmärkelse innan U13 och ingen toppning eller selektering före U14. Hockeyns förslag ligger ute på remiss i landets olika distrikt.
Nåväl.

Innebandyn slutade med serier upp till 12 år för mer än tio år sedan och vissa fotbollsdistrikt har inte haft det på två decennier. Så att lägga ner seriespel är inte så kontroversiellt. Men det upprör många ändå.
I en del diskussioner och debatter så är det tydligt att många har missuppfattat förslagen som lagts fram och de som redan har drivits igenom. Missförståndet ligger i att man tror att barn nu inte får tävla eller vinna men det är ju inte det det handlar om. Tävla får de göra hur mycket de vill men det man gör är enbart att ta bort serierna.

De som lägger fram förslagen menar att tabeller bidrar till hetsande föräldrar och att barn slutar med idrott. Man menar vidare att barn idrottar för stunden och bryr sig inte alls om tabeller. Efter matchen har ungarna ändå glömt resultatet och har liksom nollställt.

Personligen så tror jag inte att det är tabellerna som är problemet till hetsande vuxna och att barn slutar med idrott. Ja, nu lär man bli uppläxad av någon som sitter med hela sanningen, som har hela bilden. Du vet, de där personerna som säger att de har all forskning på sin sida och som gärna skickar länkar till långa listor med sjuttioelva irrelevanta referenser i noter som motargument. De som tycker att man är diskvalificerad i samtalet om man inte har fullständigt koll på all vetenskap, forskning och alla studier. Till dem vill jag bara säga att man kommer långt med lite sunt förnuft och att man inte behöver har gått på GIH, läst en massa extra kurser och högskolepoäng och pluggat all idrottsforskning de senaste 50 åren för att bli ledare och tränare i ett ungdomslag eller för att tycka till i den här frågan.

Och det är just här som jag har invändningar när det gäller hela den här debatten. Jag skiter egentligen i tabellerna och cuperna. Jag tycker att en del förändringar är bra och nödvändiga men jag vänder mig emot att man gör olika tvärsäkra antaganden som inte alltid är helt korrekta. Dessa antaganden som inte får ifrågasättas upprepas hela tiden som ett heligt mantra och de som är emot antas helt enkelt att vara idioter, du vet vi som inte har kunskapen, inte är upplysta, som inte har helhetsbilden och som inte har läst all forskning kring det här. Vi som behöver liksom programmeras om.

Journalister utmålas som korkade för att inte heller de är upplysta och har kunskapen och sanningen om hur saker och ting egentligen ska vara. Jag läste till och med om någon som tyckte att journalister skulle utbildas i just den här frågan så att det blir rätt, så att de inte skriver korkade rubriker och texter. Mitt svar, de som tycker så borde i stället skaffa sig kunskap om hur medier och journalistiken fungerar.

Hur som helst, har vi hetsande vuxna för att det finns tabeller? Jag tror inte det. Innebandyn har inte haft tabeller upp till 12 år på över tio år och under den perioden har jag varit engagerad i ett par föreningar. Trots att tabellerna inte funnits så finns ändå hetsande vuxna, föräldrar, tränare och ledare. Favorisering, toppning och bänkningar finns kvar. Inget av ovan har försvunnit för att man har tagit bort tabellerna.

Och det där med att barn slutar för att man har tabeller och serier. Jag är tveksam. Jag har inte sett eller läst något som visar att så skulle vara fallet. Jag tror att man slutar av andra orsaker än tabeller och serier. Det är troligare att man slutar av orsaker jag redan nämnt som favoriseringar, toppningar och bänkningar.

Och så har vi antagandet att barn endast spelar för stunden och att de nollställer efter matchen. De bryr sig inte om tabeller, säger man. Det är väl så att många barn mycket riktigt spelar endast för stunden, glömmer matchen direkt och inte bryr sig om tabeller men i ärlighetens namn så finns det många barn som faktiskt bryr sig väldigt mycket. När det inte finns serier eller tabeller så finns de barn som tycker att det är så viktigt att de gör egna tabeller och serier för att ha koll.

Läste en artikel på DN.se om barn i P12-serier som ger tummen ner för Svenska ishockeyförbundets förslag om att slopa tabellerna och att inte utse segrare i hockeyseriespelet för barn under 12 år. Man kan tycka vad man om tabeller i unga år men här är ändå barn som tycker till.

Då läser jag en sån här tweet (från Instagram) skriven av en vuxen som direkt försöker göra en koppling med ”Flugornas herre” och refererar till just nämnd artikel i DN, ”Spelarna överens: Vill kunna vinna sin serie”.

”Barnen: Ja, och så vill vi bo på en öde ö, dyrka en gris på en pinne och spöa varandra.”

Och så svar på tweeten från en beteendevetare som läser idrottspsykologi på GIH och som även arbetar med tränarutbildningar på ett idrottsförbund,

”Klart att barnen ska få en handgranat i julklapp, det stod ju på önskelistan…”

Och det är det här som jag ser hela tiden i de olika flödena i sociala medier. Vi har en sida som skriker ut att de minsann har sanningen, som menar att de har all forskning med sig och som gärna raljerar, svartmålar, demoniserar och trycker ner de som har annan åsikt. De som framför andra åsikter blir genast klassade som idioter, som vill ha hets, toppning, utslagning och att barn ska sluta med idrott.

Jag trodde nog att man 2015 kunde ha ett annat samtalsklimat. Tydligen inte. Och det är tråkigt.